Nu är snart halva kursen klar och det är dags att knyta ihop säcken kring mitt processdokument.
När jag nu läser vad jag skrev efter första kurstillfället om mina tankar kring pedagogisk dokumentation ser jag nu att det börjar klarna i dimman. Mellan dimstråken som fortfarande finns kvar ser jag att det finns flera olika delar av pedagogisk dokumentation som jag inte såg tidigare. Förut såg jag den pedagogiska dokumentationen bara och endast som en drivkraft för att driva projekt framåt men nu ser jag fler möjligheter med pedagogisk dokumentation. Viss pedagogisk dokumentation som vi alltid gjort men som man tar så förgivet att jag inte tänkte på att det är en form av pedagogisk dokumentation.
En sådan form av pedagogisk dokumentation är när man ändrar om och anpassar miljön på avdelningen efter barnen. Då observerar pedagogen vilka miljöer som fungerar, vilka barnen intresserar sig för och vad barnen väljer att göra i miljön. Om en miljö inte fungerar som det är tänkt eller att en miljö inte lockar till sig barnens intresse utan står tom då drar vi pedagoger slutsatsen att vi behöver ändra i miljön för att förbättra den och locka barnens intressen. Denna observation gör vi oftast utan att skriva, fota, filma mm utan det sker direkt, vi observerar och direkt diskuterar med varandra vad och hur vi kan ändra i miljön för att göra den bättre. I mitt arbetslag har vi arbetat mycket med miljön och anpassat den efter barnens intressen utan att tänka på att det vi gjort är ett resultat av pedagogisk dokumentation.
En annan form av pedagogisk dokumentation är att synligöra barnens eget lärande för barnen själva. Det kan man göra, dels genom portfolio, dels genom dokumentation inne på avdelningen samt att barnen får berätta/delge varandra vad de gör med hjälp av dokumentationen. Även denna typ av pedagogisk dokumentation har vi i arbetslaget gjort utan att reflektera över att det är pedagogisk dokumentation.
En tredje form av pedagogisk dokumentation är att synliggöra för oss pedagoger vad vi faktiskt gör i vardagen, vad och hur vi säger olika saker till varandra och till barnen. Det bästa hjälpmedlet för detta är film. När man ser sig själv i vardagen blir man observant på vad och hur man själv säger och gör. Denna form har vi inte provat så mycket än. Det har blivit lite spontant då vi filmat i barngrupp och tittat på det i efterhand men jag tror att det skulle kunna vara en bra hjälp till reflektion kring skillnaden på vad vi tror att vi gör, och vad vi egentligen gör.
En fjärde formen av pedagogisk dokumentation är att få dokumentationen att bli ett drivmedel i projektet. Det var denna form av pedagogisk dokumentation som jag innan kursens start trodde var den enda formen. Detta gör man genom att dokumentera, fota, filma, anteckna när barnen gör olika saker (ett projekt) sedan tittar man på bilderna dels tillsammans med barnen och dels att vi pedagoger tittar tillsammans. När vi pedagoger tittar tillsammans så resonerar vi kring åt vilket håll barnens intressen går och åt vilken väg projektet ska ta. När man tittar på dokumentationen tillsammans med barnen kan de först återberätta vad de gjort, sedan fundera kring vad de skulle vilja göra nästa gång, och då kanske några andra barn blir lockande att prova. När man gör detta med barnen är det viktigt att dokumentera barnens egna ord. Denna form av pedagogisk dokumentation ligger ganska nära den att synligöra barnens eget lärande för varandra och den själva, men i det härfallet tänker jag på att den pedagogiska dokumentationen ska hålla ett projekt vid liv, att det ska vara barnens tankar som driver projektet. Självklart går allt detta hand i hand. Att få dokumentationen att vara drivmedel i projekt har vi i mitt arbetslag börjat med nu, men det är lite trögt. Både vi vuxna och barnen behöver träna oss på detta och hitta vår egen form för det.
Det här är så långt jag och mitt arbetslag kommit just nu.