Till andra kurstillfället skulle vi läsa boken Den svårfångade reflektionen. Jag började läsa boken tidigt men blev aldrig klar med den, och känner fortfarande inte att jag är klar med den även om jag nu har läst hela. Dels tycker jag att vissa bitar var så teoretiska att jag hade svårt att hänga med i resonemanget. Dels så var det svårt att hitta någonting i boken som jag som pedagog kunde relatera till eller använda i mitt arbete. Min tolkning av boken är att den handlar mycket om hur bilderna är tagna, i viket ljus, hur står personen/personerna i relation till varandra eller till bakgrunden. Det handlar om vad fotografen har gjort för val, hur fotografen valt att placera objekten i bilden i relation till varandra.
När jag fotograferar i vår verksamhet har jag som fotograf oftast en tanke på varför jag väljer att fotografera just det jag fotograferar men det är sällan som jag hinner fundera över hur objekten, och då oftast barnen, står i relation till varandra eller bakgrunden. Jag är oftast intresserad av vad som händer i den givna situationen, vad barnen intresserar sig för samt vad och hur de kommunicerar med varandra. När jag fotograferar försöker jag ofta ta en serie bilder för jag vet ju inte på förhand vad barnen kommunicerar till varandra utan det kommer ju fram samtidigt som bilderna tas. Då kan jag ha tur att fånga bilder som visar barnens samspel. Det kan vara svårt att fånga i bara en bild. Då måste man också få med barnens resonemang, dvs skriva ner eller spela in vad de säger. Tar man en serie bilder så kan enbart bilderna berätta vad som sker utan att det behövs någon bildtext. Här nedan är ett exempel.
 |
| Så här kan en bildserie se ut i vår verksamhet. |
Hansson skriver i kapitlet Bilder av en mördare, att varje fotografi är stumt och talar genom bildtextens mun. Han skriver också att varje bild är öppen för tolkning och att en bild ges ny mening när en text tillförs. Detta kapitel tycker jag var intressant att läsa och det enda jag fastnade för, men jag vill inte hålla med om att varje bild är stum. Vi brukar snarare prata om fenomenet att en bild säger mer än tusen ord. Vi vill vara försiktiga med vad vi skriver om en bild för då skapar vi ett sammanhang kring bilden som är vår tolkning av den. Visar man en bild och då helst en bildserie utan text till så får beskådaren själv bilda sig en uppfattning om bilderna.
I samma kapitel beskriver Hansson polisens sökande efter mördare med hjälp av bilder. Den liknelse jag kan se är att vi pedagoger är poliserna och vi söker efter svar i bilderna. Dock söker vi inte efter en gärningsman utan vi söker efter barnens intressen men dock likväl ett sökande med bilder som utgångspunkt.
Källa: Den svårfångade reflektionen, Emsheimer, Hansson, Koppfeldt 2005.