VAD ska dokumenteras?
Det är den svåra frågan tycker jag. Det svåra ligger i hur vi pedagoger ska begränsa oss. Samt att få dokumentationen att bli pedagogisk.
Wehner-Godée beskriver, att dokumentation blir pedagogisk först när den sätts in i och får verka i ett pedagogiskt sammanhang.
När vi började arbeta efter semestern var vi ett helt nytt arbetslag med en ny åldersindelning på barnen. Jag och mina två kollegor kom att arbeta med enbart 3-4 åringar vilket var nytt för oss. Så mycket av höstens arbete har fokuserats kring miljön på avdelningen. Vi har introducerat olika miljöer/material och observerat samt dokumenterat hur barnen tar emot detta och vad de gör med materialet. Vi vill bli medveta om vad barnen är intresserade av i vår miljö för att sedan kunna diskutera vad vi skulle kunna erbjuda mera eller byta ut. Efter observationerna/dokumentationerna har vi resonerat kring hur vi kan göra miljön bättre, vad gör barnen med materialet? Vilka processer sker? Behövs det mer material? Annat kompletterande material? Osv. Miljön har därmed hela tiden varit föränderlig med utgångspunkt ur barnens perspektiv.
En annan aspekt av pedagogisk dokumentation som jag vill uppnå är den som författaren Wehner-Godée beskriver att genom att få återkomma till dokumentationen kan barnen få syn på och komma ihåg sitt eget tänkande och handlande. Barnen använder dokumentationen för att utvecklas vidare.
Även Lenz Taguchi återger ett exempel på en pedagog som arbetar på detta vis och som hela tiden återger dokumentationen från gången innan till barnen för att kunna rekonstruera tillsammans med barnen vad som hände och sades. Barnen konfronteras då med sina egna tankar och teorier, vilket skapar lust, idéer och koncentration till det arbete som ska komma.
HUR ska det dokumenteras?
De verktyg vi har till vårt förfogande är en kamera på avdelningen samt penna och papper. Vi kan även filma med kameran. I mitt arbetslag har vi mest observerat och direkt resonerat samt tagit bilder på barnen i miljön. Ibland antecknar vi även vad barnen säger. Då vi bara har en kamera så blir inte alla situationer dokumenterade som man skulle kunna önska.
Wehner-Godée tar upp en intressant aspekt av att dokumentera på olika sätt som jag tidigare inte tänkt på. När man dokumenterar med penna och papper så hinner man själv omtolka barnens tankar många gånger. Först när man hör, sedan när man skriver det man hört, och sedan när man läser det man skrivit att man hört. Om man istället väljer en bandspelare kan man koncentrera sig fullt ut på vad barnen säger och gör. Sedan gör man en tolkning i lugn och ro i efterhand när man lyssnar av bandspelaren. Detta tycker jag är en väldigt intressant aspekt.
VARFÖR ska vi dokumentera?
Denna fråga kan man ge ett kort svar på, nämligen att det i vår reviderade läroplan står att vi ska dokumentera. Det nämns vid flera ställen och i olika sammanhang men man kan summera det så här:
”Arbetslaget ska kontinuerligt och systematiskt dokumentera, följa upp och analysera varje barns utveckling och lärande samt utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner…”
Själva ordet pedagogisk dokumentation nämns inte men för att kunna använda dokumentationen på så vis som står i läroplanen anser jag att det krävs av oss pedagoger att vi gör dokumentationen till pedagogisk dokumentation. Har man en kontinuerlig pedagogisk dokumentation så får man med alla de bitar som läroplanen lyfter. Man ser det enskilda barnets lärande samtidigt som man utvärderar verksamheten och anpassar den efter barnens möjligheter.
Referenslista:Wehner-Godee, Christina. (2010). Att fånga lärandet. Stockholm: Liber
Lenz Taguchi, Hillevi. (2011). Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm:
Stockholms universitets förlag.
Utbildningsdepartimentet. (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderat 2010. Stockholm: Fritzes