Filmskapandet

Det tog ett tag för mig innan jag bestämde mig för vad min film skulle handla

om. Först var jag inne på att göra en film tillsammans med barn från

barngruppen. Men det valde jag snabbt bort dels för att det kräver föräldrarnas samtycke och dels för att det kräver en del träning med barnen om de ska prata efter ett färdigt manus vilket jag känner inte stämmer överens med vårt förhållningssätt. Jag började läsa boken Manus och dramaturgi för film av Thomas Granath och ett tag var jag inne på att göra en dokumentär med barnen.

På sidan 136 i boken skriver Granath ”Det finns dokumentärfilmare som utan

 förstudier går in i en miljö ... och förutsättningslöst spelar in allt som händer.

 Andra vill absolut inte påverka skeendet utan försöker göra sig så osynliga som möjligt och för att inte störa det som händer och väntar tålmodigt ut de

situationer de vill fånga med kameran.”

Då skulle det bli mer spontant och jag skulle få filma barnens spontana dialoger i en given förutbestämd situation/miljö och sedan klippa ihop ett material. Detta skulle stämma bättre med vårt förhållningssätt då vi jobbar mycket med observation av barnens samspel.

När jag grubblade som mest över hur jag skulle göra så sprang jag på figurerna till bockarna bruse sagan och kände hur dessa plötsligt löste flera av mina problem. Varför krångla till det så mycket, varför inte göra det enkelt? Jag presenterade iden för en kollega som gillade den. Vi spånade idéer tillsammans och då kom jag på att jag kunde göra filmen ute i det riktiga gräset, att jag skulle ha originalsagan som grund men avsluta den annorlunda. Jag ville att det skulle bli ett lyckligt slut även för trollet. Vi pratade om hur vi arbetar med barnen vid konfliktlösningar att vi uppmuntrar dem till att göra varandra glada igen efter en konflikt, inte bara säga förlåt utan att även göra förlåt. Därav kom iden om att den stora bocken bruse skulle bli vän med trollet och ge honom en present istället för att stånga iväg honom. Snart var mitt text och bildmanus klart.

Då jag var ensam i mitt filmskapande hade jag svårt att få till rörliga bilder. Men skam den som ger sig. Med hjälp av blompinnar, tejp och böcker gick det till slut, men det var inte lätt. Böckerna fick figurera stativ för paddan. 

Vid det kurstillfället vi hade inför filmskpandet pratade Camilla om hur man kan visa olika saker i en bild beroende på vilket perspektiv man har när man tar bilden. 

I boken skriver Granath att "Varje film börjar med en presentation.  I presentationen händer ofta något som karaktäriserar filmens dramatik eller tema och som skapar förväntningar. Miljö och människor presenteras. I presentationen gör man också överänskommelser med publiken om vilka spelregler som gäller i filmen."

Jag valde att presentera mina karaktärer i början av filmen på var och en av dem så publiken, dvs min målgrupp som är barn 3-4 år kunde lära känna dem. Miljön i filmen presenterar jag med hjälp av närbilder. När väl presentationen är klar sker händelseförloppet i filmen med hjälp av helbilder av miljön med karaktärerna.

Som helhet tycker jag att filmskapandet har varit roligt och utmanande. Jag fick tänka till en del innan jag började men när jag väl kommit på iden flöt det på ganska bra. Det var roligt att arbeta med iMovie och man lärde sig genom att testa sig fram. Att redigera de rörliga bilderna var inte särskilt svårt i iMovie, inte mycket svårare än stillbilderna. Den största svårigheten för mig var att få till bra rörliga bilder då jag var själv i mitt filmskapande. IPaden är inte det ultimata filmvertyget. Det kan hända att det finns stativliknande hållare för iPaden i handeln men skam den som ger sig. 

Jag ser att jag i framtiden kan göra film tillsammans med barnen, eller göra en

 film av dokumentationen inför ett föräldramöte eller liknande, så

användningsområden finns det.

Nytt försök.....

Vad har jag lärt mig?

Ojoj nu har det gått ett helt år och kursen lider mot sitt slut.
Denna termin har jag gått på föräldraledighet så jag har svårt att skriva om hur och vad mitt arbetslag arbetar med. Men jag är säker på att de fortsätter utforska iPaden och möjligheterna med den. Jag och min sida är helt såld på den. Det är till och med så att jag skaffat iPhone för jag använde paddan så mycket hemma och ville ha samma appar med mig på resan till jobbet. Jag har lärt mig mycket om olika appar, och även lärt mig att man måste få prova praktiskt för att lära sig. Det samma gäller för olika appar, ta hem och prova är det enda sättet att hitta de rätta apparna. Det gäller även för de appar vi har på iPaden på jobbet. Vi pedagoger väljer ut pedagogiska appar men sedan måste barnen få prova dem innan vi vet hur bra de egentligen är.

Men vad har jag lärt mig under detta år? För att se det har jag fått gå tillbaka och läsa allt jag skrivit i bloggen, och det verkar som om jag har fått ett vidare grepp om begreppet pedagogisk dokumentation men jag tror aldrig man blir fullärd, det finns alltid nya aspekter eller sätt att dokumentera på eller tänka kring pedagogisk dokumentation. Det finns nog lika många sätt att reflektera kring pedagogisk dokumentation som det finns pedagoger. Jag upplever att när jag pratar med kolleger om pedagogisk dokumentation så har vi aldrig riktigt samma syn på det, vilket jag tycker är bra och det ger upplevelsen av att man aldrig riktigt pratat färdigt i ämnet, det finns alltid något nytt att lära av varandra.


- Posted using BlogPress from my iPad

Mediers påverkan i lärmiljöer

Jag har valt att ta del av rapporten Småungar och medier 2010 då denna undersökning tar upp barn i de åldrar som jag arbetar med.

Dagens digitala värld är otrolig och finns överallt omkring oss. Det handlar inte bara om tv, spel, dator som det diskuterats kring i många år nu utan idag finns den digitala världen i reklamskyltar på stan, på sargen runt fotbolls eller hockeymatchen, i telefonen samt i surfplattan hemma. Är det något man undrar över idag så letar man inte efter en bok att slå i utan man tar upp sin telefon och "slår upp" svaret i den.

Att media har många bra egenskaper är nog de flesta överens om. Det som är intressant är om och i så fall hur media påverkar oss och våra barn.

Rapporten tar upp frågan om Negativa medieupplevelser med hjälp av frågan "Har barnet gett uttryck för att det mått dåligt av något innehåll i tv, film, dator-/tv-spel eller på internet?" Här känner jag, kan barnen verkligen själva ge uttryck för det? Ja visst kan de ge uttryck för om de ser något hemskt eller skrämmande vid ett specifikt tillfälle. Men om de ofta tittar på ett program som exempelvis har små inslag av att nedvärderar djur eller folkgrupp så är frågan om inte barnen också påverkas av detta.

Man frågar även föräldrarna om deras åsikter om tv:s, dator-/tv-spels samt internets effekter på barnen. Men jag anser att man har missat en viktig effekt i rapporten och det handlar om stress. Inget av föräldrarnas svarsalternativ handlar om stress, möjligtvis det svarsalternativ som är att det leder till ohälsa.
Dagens generation barn får en helt annan bild av världen än äldre generationer. De får upplevelsen av att världen inte är så stor, allt finns ju bara några knapptryckningar bort. De får ta del av en väldigt massa sinnesintryck under en dag som deras hjärna ska hinna med att sortera ut. Då menar jag inte att alla sinnesintryck är av ondo utan bara det att hjärnan ska hinna med att sortera och bearbeta alla intryck man får. Frågan är om barnen av idag hinner med det, och om de inte hinner med att sortera alla intryck vad händer då med dem? Detta tycker jag är en intressant aspekt som inte tas upp i rapporten.


- Posted using BlogPress from my iPad

Reflektioner kring manus

Jag gillar blogpress och skriver och lägger upp inlägg den vägen. Synd bara att man inte kan få med bilder på ett enkelt sätt utan måste gå vägen via en dator.
När jag började med manuset ville jag göra endast ett manus med både bilder och text tillsammans. Men det var svårt att få till snyggt, så det fick bli separata text och bildmanus. Det kändes lite dubbelt att både skriva vad man såg på bilderna och lägga upp bilderna men samtidigt vet jag ju att det bara är jag som vet hur jag tänkt och att det är bra att vara tydlig. Boken manus och dramaturgi för film av Thomas Granath gav mig ideer och var ett bra underlag för hur man gör en film och de olika delarna i filmskapandet. Med bokens hjälp var det enkelt att se hur text respektive bildmanus kan se ut.



- Posted using BlogPress from my iPad

Bildmanus, storyboard

Det här är det snyggaste jag fått till. Hoppas det ger en någorlunda bra bild av filmens innehåll. 

Textmanus

Berättarröst genom hela filmen.
Musik spelas genom hela filmen. Glad, temamusik enkel.
Stämningshöjande musik vid vissa sekvenser.

Textmanus:
Bild 1. Alla tre bockarna står i gräset.
Berättarröst: "Det var en gång de tre bockarna bruse som bodde vid en äng."

Bild 2. Den lilla bocken bruse står i gräset.
Berättarröst: "Det var den lilla bocken bruse."

Bild 3. Den mellanstora bocken bruse står i gräset.
Berättarröst: "Det var den mellanstora bocken bruse."

Bild 4. Den stora bocken bruse står i gräset.
Berättarröst: "Och det var den stora bocken bruse."

Bild 5. Trollet står i gräset.
Berättarröst: "Vid ängen bodde också ett troll."
Stämningshöjande musik.

Bild 6. Forsen.
Berättarröst: "För att ta sig till ängen måste bockarna ta sig över en fors."

Bild 7. Bron som går över forsen.
Berättarröst: "Över forsen finns det en bro."

Bild 8. Trollet tittar fram under bron.
Berättarröst: "Men under bron bor trollet."
Stäningshöjande musik.

Bild 9. Den lilla bocken står på bron.
Berättarröst: "Den som först provar att gå över bron är den lilla bocken bruse."

Bild 10. Trollet står på kanten till bron och den lilla bocken vänder sig bort. Berättarröst:"Men trollet vill vara i fred under sin bro så han hoppar upp och skrämmer bocken."
Stämningshöjande musik.

Bild 11. Den mellanstora bocken står på bron.
Berättarröst: "Den som sedan provar att gå över bron är den mellanstora bocken bruse."

Bild 12. Trollet står på kanten tillbron och den mellanstora bocken vänder sig bort.
Berättarröst: "Men trollet vill fortfarande vara ifred under sin bro så han hoppar upp och skrämmer den här bocken också."
Stämningshöjande musik.

Bild13. Den stora bocken står på bron.
Berättarröst: "Sist men inte minst vill fen stora bocken också gå över bron."

Bild 14. Trollet står på kanten av bron och den stora bocken står på bron.
Berättarröst: "Men nu har trollet fått nog. Han hoppar upp och försöker skrämma den här bocken också. Men den stora bocken undrar, varför är trollet alltid så arg? Och han funderar på hur man kan göra honom glad igen."
Stämningshöjande musik.

Bild 15. Trollet sitter ensam under bron.
Berättarröst: "Den stora bocken ber trollet att vänta och går iväg för att hämta något."

Bild 16. Den stora bocken står på bron och har en grästuva framför sig. Trollet sitter under bron.
Berättarröst: "När den stora bocken kom tillbaka hade han med sig lite av det saftiga gräset från ängen som han bjöd trollet på."

Bild 17. Alla tre bockarna, trollet och grästuvan står i gräset.
Berättarröst: "Trollet hade aldrig smakat på så gott gräs förut så han blev jätteglad för sin present och följde med bockarna till ängen. Och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar."


- Posted using BlogPress from my iPad

Portfolio som pedagogisk metod.

Nu ska jag beskriva portfolio som pedagogisk metod.
I boken presenteras arbetet med portfolio som ett förhållningssätt och en form av pedagogisk dokumentation som är lärarledd och elevaktiv, positiv och meningsfull. Portfolien tar upp elevens starka sidor och det blir en positiv dimension i relationerna runt och med eleven. Portfolion ”syftar till att beskriva och tydliggöra och ge ett utvecklingsperspektiv på vad och hur eleven lär sig, hur målen uppnås, vilket stöd som behövs, samt hur eleven tänker kring sitt eget lärande och sin utveckling” (Ellmin 2003:22)

Det svåra är att praktiskt nå dit.

När jag började arbeta som förskollärare för 6 år sedan fick jag lära mig att varje barn hade en portfolio pärm som stod i bokhyllan. Där skulle vi sätta in bilder på barnen när de lär sig någonting och teckningar som visar hur de ritar. Vi hade även fasta hållpunkter som varje barn skulle göra och sätta in i sin pärm. Exempelvis teckning av familjen eller självporträtt samt hand och fotavtryck. På samma vis som det beskrivs i boken på sidan 84. Dessa fungerade sedan som så att barnen ibland satt och bläddrade i sina pärmar och tittade på bilderna från när de började förskolan. ”Titta där är jag när jag var liten”.
Detta arbetssätt känns förlegat för oss och jag anser att man med detta arbetssätt inte utgår från läroplanen med barnens intressen som utgångspunkt. Om ett barn inte gillar att måla gubbar och självporträtt utan istället bara målar katter så varför kan inte en sådan teckning lika väl visa barnets kunskaper och utveckling?
Under de sex åren som jag arbetat har vi diskuterat och förändrat vår portfoliometod. Vi är i skedet just nu att utveckla en digital portfolio i unikum där föräldrarna får en större insyn och roll. Vi har även allt mer frångott det som jag anser vara det förlegade arbetssättet och fokuserar mer och mer på frågor kring barnens relationer, självkänsla och självbild. Dessa frågor är svårare att dokumentera kring då det inte syns lika tydligt på ex en teckning vad barnet lärt sig, så det krävs mer av oss pedagoger för att synliggöra dessa frågor.
Då vi har en ipad på varje avdelning nu så har vi börjat dokumentera verksamheten med hjälp av den. Men vi känner ännu inte att vi hittat rätt verktyg för att på ett enkelt och snabbt sätt kunna dokumentera barnen i verksamheten, göra barnen delaktiga i sitt eget lärande och sedan få in det i unikum.


- Posted using BlogPress from my iPad

Synopsis

Titel: Bockarna Bruse.

Målgrupp: Barn i 3-4 års åldern.

Syfte: Att visa en saga som slutar på ett annorlunda sätt.

Längd: 3-4 minuter.

Karaktärer: Lilla bocken bruse, mellan bocken bruse, stora bocken bruse och trollet.

Miljö: Ute på gräsmattan.

Dilemma: Trollet blir arg varje gång någon går på hans bro och han skrämmer bockarna så de inte kan gå över bron.

Upptrappning: Trollet blir mer och mer irriterad ju fler som vill gå över bron.

Lösning: Den stora bocken ger trollet en present så han blir på bättre humör.

Avslut: Trollet följer med bockarna till ängen och de är kompisar.




- Posted using BlogPress from my iPad

Knyta ihop säcken

Nu är snart halva kursen klar och det är dags att knyta ihop säcken kring mitt processdokument.

När jag nu läser vad jag skrev efter första kurstillfället om mina tankar kring pedagogisk dokumentation ser jag nu att det börjar klarna i dimman. Mellan dimstråken som fortfarande finns kvar ser jag att det finns flera olika delar av pedagogisk dokumentation som jag inte såg tidigare. Förut såg jag den pedagogiska dokumentationen bara och endast som en drivkraft för att driva projekt framåt men nu ser jag fler möjligheter med pedagogisk dokumentation. Viss pedagogisk dokumentation som vi alltid gjort men som man tar så förgivet att jag inte tänkte på att det är en form av pedagogisk dokumentation. 

En sådan form av pedagogisk dokumentation är när man ändrar om och anpassar miljön på avdelningen efter barnen. Då observerar pedagogen vilka miljöer som fungerar, vilka barnen intresserar sig för och vad barnen väljer att göra i miljön. Om en miljö inte fungerar som det är tänkt eller att en miljö inte lockar till sig barnens intresse utan står tom då drar vi pedagoger slutsatsen att vi behöver ändra i miljön för att förbättra den och locka barnens intressen. Denna observation gör vi oftast utan att skriva, fota, filma mm utan det sker direkt, vi observerar och direkt diskuterar med varandra vad och hur vi kan ändra i miljön för att göra den bättre. I mitt arbetslag har vi arbetat mycket med miljön och anpassat den efter barnens intressen utan att tänka på att det vi gjort är ett resultat av pedagogisk dokumentation. 

En annan form av pedagogisk dokumentation är att synligöra barnens eget lärande för barnen själva. Det kan man göra, dels genom portfolio, dels genom dokumentation inne på avdelningen samt att barnen får berätta/delge varandra vad de gör med hjälp av dokumentationen. Även denna typ av pedagogisk dokumentation har vi i arbetslaget gjort utan att reflektera över att det är pedagogisk dokumentation.

En tredje form av pedagogisk dokumentation är att synliggöra för oss pedagoger vad vi faktiskt gör i vardagen, vad och hur vi säger olika saker till varandra och till barnen. Det bästa hjälpmedlet för detta är film. När man ser sig själv i vardagen blir man observant på vad och hur man själv säger och gör. Denna form har vi inte provat så mycket än. Det har blivit lite spontant då vi filmat i barngrupp och tittat på det i efterhand men jag tror att det skulle kunna vara en bra hjälp till reflektion kring skillnaden på vad vi tror att vi gör, och vad vi egentligen gör.

En fjärde formen av pedagogisk dokumentation är att få dokumentationen att bli ett drivmedel i projektet. Det var denna form av pedagogisk dokumentation som jag innan kursens start trodde var den enda formen. Detta gör man genom att dokumentera, fota, filma, anteckna när barnen gör olika saker (ett projekt) sedan tittar man på bilderna dels tillsammans med barnen och dels att vi pedagoger tittar tillsammans. När vi pedagoger tittar tillsammans så resonerar vi kring åt vilket håll barnens intressen går och åt vilken väg projektet ska ta. När man tittar på dokumentationen tillsammans med barnen kan de först återberätta vad de gjort, sedan fundera kring vad de skulle vilja göra nästa gång, och då kanske några andra barn blir lockande att prova. När man gör detta med barnen är det viktigt att dokumentera barnens egna ord. Denna form av pedagogisk dokumentation ligger ganska nära den att synligöra barnens eget lärande för varandra och den själva, men i det härfallet tänker jag på att den pedagogiska dokumentationen ska hålla ett projekt vid liv, att det ska vara barnens tankar som driver projektet. Självklart går allt detta hand i hand. Att få dokumentationen att vara drivmedel i projekt har vi i mitt arbetslag börjat med nu, men det är lite trögt. Både vi vuxna och barnen behöver träna oss på detta och hitta vår egen form för det.

Det här är så långt jag och mitt arbetslag kommit just nu.

Alla dessa kringuppgifter

Varför är det så svårt att fokusera på bara projektet och den pedagogiska dokumentationen och diskutera/bestämma vad vi gör härnäst utifrån det? Ni vet nog svaret, och jag med men jag skulle önska att vi slapp alla dessa kringuppgifter som tar det mesta av vår energi och tid. Så det blir inte mycket kvar för den pedagogiska verksamheten..... Tyvärr.

Jag vet att det är lätt att hitta syndabockar istället för att se till sig själv och fundera på vad man kan göra annorlunda, men för att förändra sitt arbetssätt krävs mycket tid till reflektion och när den tiden blir upphackad av diverse andra saker så faller man lätt tillbaka i gamla rutiner för att lösa dagen.

Med andra ord, det är svårt att genomföra ett förändringsarbete när de administrativa kringuppgifterna bara växer och växer, när ska vi hinna lyssna in barnen?

Bara lite tankar....


- Posted using BlogPress from my iPad

I Have A Dream

Jo det stämmer, jag har en drönvision om hur jag vill att den pedagogiska dokumentationen ska fungera i mitt arbete med barn och kolleger. Man jobbar med ett projekt som närs på morgonmöten då barnen tar del av varandras tankar kring projektet. Barn som gjort olika saker berättar för de andra vad de gjort med hjälp av dokumentation. Det leder till att fler blir intresserade och vill prova på det kompisarna gjort. Barnen delger varandra sina ideer och blir då intresserade. Då kan vi se var intresset ligger och bestämma tillsammans med barnen vart nästa steg ska gå. På det sättet blir barnen mer medvetna om sitt eget lärande och delaktiga i vad som sker på förskolan.
I min drömvision ingår även att vi pedagoger har med oss dokumentationen till våra reflektionsstunder och resonerar tillsamans kring vad som sker på bilderna/ i filmerna. För att sedan resonera kring vilken väg projektet ska ta.
Som sagt är detta en drömvision, det är många saker som ställer sig i vägen för allt det här, många kringuppgifter som tar tiden från barnen. Men i mitt arbetslag är på väg med små steg åt detta håll. Man måste prova sig fram och få göra fel för att lära sig vilket som fungerar för oss.

inga etiketter

Fick inte ihop det med etiketter, fick bli en ny sida istället å så lite meck med att få till texten snyggt men nu ger jag mig, hyfsat nöjd....

processdokment

ja då ska vi se........ försöker mig på att samla materailet till processdokumentet på ett ställe...... provar med etiketter först......

missade visst lite.......

......när jag skulle kopiera in texten, fick bara med svaret på vad, inte hur och varför...... men nu ska allt vara med. Även en bild på rätt sida :)

Provar att lägga in en bild. Vill egentligen få in bilden på sidan vad? Hur? Varför? Men lyckas inte..... Hur gör man det? Någon som vet?